an encouraging thought.
Fy fan, för idag, tro det eller ej kände jag faktiskt för att uppdatera min blogg. Så här kommer mina bravader under de senaste 24 timmar.
Efter att prickat avd en första filmen på min lista, The Prestige, så körde jag igår efter Kommissarie Lynnley ett House MD maraton, slutade runt kl 3 inatt och lär fortsätta ikväll om jag inte möjligen tar mig i kragen och satsar på att pricka av en till film på listan, Bernardo Bertoluccis del 1 av 1900. Orkar jag?
Så dagen gick vidare idag, gick upp runt 10 och såg en extremt rolig skräckfilm Riding the Bullet, blev ganska skraj faktiskt. Sen gick jag och pappi ner på stan och här kommer dagens händelse, kom hem med en pjyamas åt pappi och en skjorta och ett par skor åt mig. Det är kärlek inblandad så jag är lycklig. Så på den egoistiska önskelistan ligegr väl nu ett par vita converse, blommiga Tommy Hilfinger skor och mörkblåjeans, frågan är när?var?och för vilka pengar. Nästa studiebidrag lär ju sparas och användas till ett par till hål i öronen, ja, jag tror jag har bestämt mig.
Så nu när det här börjar närma sig gränsen på olidligt jobbig självhävdande information tror jag att jag ska sluta i en perfekt cirkelkomposition, Kommisarie Lynnley. Ska det slå gnistror om Havers och Lynnley, kommer snön i natt och kommer nästa inlägg bli lika ego som detta? Only time can tell (enorm töntstämpel)
Efter att prickat avd en första filmen på min lista, The Prestige, så körde jag igår efter Kommissarie Lynnley ett House MD maraton, slutade runt kl 3 inatt och lär fortsätta ikväll om jag inte möjligen tar mig i kragen och satsar på att pricka av en till film på listan, Bernardo Bertoluccis del 1 av 1900. Orkar jag?
Så dagen gick vidare idag, gick upp runt 10 och såg en extremt rolig skräckfilm Riding the Bullet, blev ganska skraj faktiskt. Sen gick jag och pappi ner på stan och här kommer dagens händelse, kom hem med en pjyamas åt pappi och en skjorta och ett par skor åt mig. Det är kärlek inblandad så jag är lycklig. Så på den egoistiska önskelistan ligegr väl nu ett par vita converse, blommiga Tommy Hilfinger skor och mörkblåjeans, frågan är när?var?och för vilka pengar. Nästa studiebidrag lär ju sparas och användas till ett par till hål i öronen, ja, jag tror jag har bestämt mig.
Så nu när det här börjar närma sig gränsen på olidligt jobbig självhävdande information tror jag att jag ska sluta i en perfekt cirkelkomposition, Kommisarie Lynnley. Ska det slå gnistror om Havers och Lynnley, kommer snön i natt och kommer nästa inlägg bli lika ego som detta? Only time can tell (enorm töntstämpel)
Kommentarer
Trackback